Har varit på äventyr idag med. For på vespan till banken och gick genast till baksidan för att hitta min lucka att betala i. Den var igenbommad. I stället fanns två andra luckor, vilka båda hade långa köer (som på bilden från igår). Jag gick fram och frågade var man skulle göra statliga inbetalningar. Gå in på framsidan, sa de. Ok, så jag gick runt huset, in på framsidan och frågade en dam där inne.
- Du ska gå runt huset på baksidan, sa hon.
- Men de på baksidan sa ju att jag skulle gå hit...
- Ok, tala med chefen då.
Så jag satt framför ett tomt skrivbord ett tag och väntade på bankchefen. En viktig figur kom in och tittade på mina papper, sedan sa han bara kort: Gå till baksidan.
- Men jag är en utländsk journalist, inte en statligt anställd som ska få sin lön. Jag kan inte stå ute i värmen halva dagen och vänta på att få betala de här pengarna!
Han skrek något på hindi till svar och gick bara iväg. Då kom plötsligt dörrvakten med gevär på axeln fram till mig och undrade vad det var frågan om. Jag förklarade att jag ville betala en räkning.
- Jag kan hjälpa dig, sa han (på engelska!!) och ledde mig genom hela banken och slutligen till luckorna på baksidan - fast inifrån, så att säga. Han och kassören skrek något till varandra om "utlänningen" (jag). Och så fick jag slutligen nåden att betala vår visumförlängning.
På så vis kom jag förbi hela kön utanför, och kunde puttra vidare till det lokala poliskontoret för att lämna in kvittot på betalningen där.
När jag klev in i det numera välbekanta rummet var det ingen där. Så jag hann ta bilderna ovan innan någon polis kom och tog hand om mitt kvitto. Så nu vet ni hur det kan se ut på ett registreringskontor i Indien ;-)
1 kommentar:
Så osvenskt! ;)
Skicka en kommentar